Lördags gick tillgänglighetsmarschen 2010 av! Vi var på plats och det blev en jättelång marschtåg med alla möjliga funktionshinder och vi döva fick gå längst fram pga vi ska kunna se tsp-tolkarna så många lade märke till oss! Sen i Sergelstorg höll bland annat Birgitta Olsson (FP) och Lars Ohly (V) tal om tillgängligheten, de var överens om att de inte har gjort tillräckligt för att uppfylla våra krav, att de tycker att vi inte ska behöva marschera för tillgängligheten och att det ska vara självklart för samhället att uppfylla våra krav!
Vi var ca 40-50 döva på marschen! Solen sken och folket vid gatorna stannade och kollade på oss. Hoppas att våra budskap kom fram hos dom.
Yeees :)
Det tog ca 45 min att gå marschen mitt i Stockholms stadskärna
SDU:s representanter vid marschen jenny & Julia :)
Vi hoppas pi att vi blir fler döva ungdomar nästa år! Och att vi marscherar tillsammans i flera olika städer också.
Trots hettan och värme kunde alla komma till Jensen vid centralen för en gemensamt lunch med goda kött och kycklingrätter och mycket läsk på grund av värmen.
Sedan begick vi oss till DUKiS där SDUR erbjöd oss att låna lokalen för den extra förbundsstämma om alkoholpolicy.
SDU välkända traditionen med olika saker som symboliserar för mötes klubban, det blev en turkos plastmugg denna gången.
Det blev en livligt diskussioner mellan ombudsmännen med styrelsen propositionen som grund, om hur man ska tolka av policy på olika sätt och en del kunde även yttra sig på sina åsikter om nya förslaget. Slutgiltigheten blev alla överens med förslaget från SDUR med en ändring i texten från styrelsens propositionen.
Den nya alkoholpolicyn lyder så här;
Ändring i förbundets alkoholpolicy
All SDU:s verksamhet ska vara alkoholfri.
Undantag kan göras om alla närvarande är över 18 år och de ansvariga för arrangemanget i fråga beviljat det.
Vid all SDU:s verksamhet är narkotika aldrig tillåtet utan något som helst undantag.
Efter stämman hade vi chansen att dela ut priset SDUs utmärkelse till Fredrik Lundgren för hans insats i UF Viljan. Han kunde inte ta emot priset i Höör under den ordinarie förbundsstämma då han inte var närvarande.
Vi i SDU tackar för alla ombudsmännen som deltog stämman och tackar för mötesfunktionärer Sven-Emil Karmgård och Therese Rollvén som gjorde ett bra jobb.
Richard Johansson välkomnar oss och beklagar at det inte är så många här på mötet. ABF, Riksteaterns konsulenter, Malmös Döva Förening och Kulturskolan i Malmö har tyvärr lämnat återbud. Så det är bara vi från UTT, TSPKS, SDU och representater från Östervångsskolan som är med här i salen, samt två representanter från elevrådet. Mia säger att det kan vara bra med få här, så alla får chans att ställa frågor och annat som berör UTT och TSPKS’ verksamheter och projekt. Johanna berättar kort vart vi åkt och haft möten, och med viilka de träffat i syfte för att knyta ett kontaktnätverk som i framtiden kan hjälpa varandra till för att främja teckenspråkig kultur. Det är viktigt att synas, och uppmärksamma en glömd grupp som törstar efter kultur på teckenspråk.
Projektoren startas, så Mia och Johanna kan inleda respektive presentationer. Småprat om döva ungdomars vardag inleds, vad ungdomarna gör om kvällarna. man frågar om det finns intresse inom kultur, såsom teater eller dans. Men det är inte lika vanligt som fotboll och ridning.
Istället för Anna Öjebrandt, inleder idag Johanna TSPKS’ presentation och alla i salen lyssnar intresserade. Inger och bildläraren verkar positivt inställda till TSPKS’ verksamhet, speciellt då hörande barn till döva föräldrar tillåts bedriva kulturell arbete på fritiden, och föräldrarna kan föra samtal med kursledaren på tekenspråk. Det ska kännas naturligt för alla inblandade!
Mia frågar dramapedagogen Inger om Östervångsskolans kulturella verksamheter, som dramalärare är hon med och övervakar vad som sker i kulturella Lund. Hon försöker också alltid uppmärksamma teckenspråkiga ungdomar behov av tolk till teaterföreställningar och dykikt.
Bildpedagogen berättar att Östervångsskolans elever åker och ser på filmföreställningar, som anordnas av Lunds kommun. Det diskuteras lite om fritiden, och hur man skulle kunna lösa de interkommunala finansieringsfrågorna.
Efter fikapausen stiger Mia fram och framför UTT’s presentation. Mia berättar att Riksteatern ska fungera som en naturlig möteplats/knytpunkt för teckenspråkig kultur, där man kan hämta inspiration och erfarenheter. UTT vill utveckla tillgängligheten för teckenspråkiga på samma villkor som alla medborgare här i Sverige. Även om det är en tiodel av eleverna på till exempel Östervångsskolan som är kulturellt intresserade, så ska dom få sin kulturella behov. Det har till exempel funnits dansverksamhet på skolan, men det har tyvärr dött ut. Mia frågar om Östervångsskolans skapande skola-planer, och Inger berättar att man jobbar för att besöka museum och dylikt. Mia berättar om Kannebäcksskolans vision, att bedriva en s.k. museum där eleverna får guida runt besökarna (se inlägget från besöket hos Kannebäcksskolan).
Alla är överens om att det inte finns mycket att ta av kulturellt efter skoltid, då det är svårt att dirigera till något permament. Det diskuteras om ett eventuell återmöte i september, och då hoppas vi att det blir fler som kan komma. Mia och Johanna knyter upp mötet och tackar för en trevlig dag på Östervångsskolan!
Johanna Treffenberg inleder mötet, och berättar om vad det är för projekt UTT och TSPKS håller med. Det är fullt i salen, alla verkar förväntansfulla. Cirka trettio gäster har ankommit, och sitter bänkade i aulan.
Anna Öjebrandt inleder med att berätta hur viktigt projektet är för henne personligen, samt för TSPKS. Som f.d. lärare på skolan är det som att återkomma hem. TSPKS’s presentation inleds. Alla sitter och lyssnar, och några reagerar på att det exempelvis finns lika många teckenspråkiga döva och hörselskadade i Stockholm och Örebro, men att det finns fler tolkar i Stockholm. TSPKS’s presentation verkar intressera alla, och gästerna suger in det Anna berättar.
Inom kort avslutar Anna presentationen om TSPKS och alla gäster i aulan verkar vara nöjda, så Anna bjuder nu upp Mia Modig från Unga Tyst Teater upp på scenen för att inleda hennes presentation om Unga Tyst Teater. Mia tackar Anna och inleder presentationen genom att berätta lite om UTT’s bakgrund och berättar om bristen av teckenspråkig kulturupplevelser för döva och hörselskadade barn och ungdomar. Som det ser ut idag måste man välja mellan vilka teckenspråkiga målgrupper, exempelvis barn, skolungdomar och vuxna. Det syns att gästerna reagerar på detta. Det är alltså för tunt idag som UTT hoppas kunna ändra på i framtiden. Teckenspråkets roll i den döva individens liv betonas, att det är alltför vanligt att projekt som involverar kulturupplevelser på teckenspråk läggs ner inom kort. (Se gärna tidigare rapporter från föregående möten)
Sen delades gästerna i tre grupper och diskuterade förhållningssgätt, dvs att man måste vara beredda att ge ifrån oss en del av makten för att skapa samarbeten och möjligheten för döva att utveckla sin kultur, vilket kostar pengar. Det diskuteras interkommunalersättningar. Tyvärr så brukar beslutfattare inte ha någon kunskap/erfarenhet av teckenspråkiga grupper så de brukar glömmas bort.
Teckenspråk på arbetsplats diskuteras också, att det är viktigt att tänka på kommunikationen på arbetsplats. Det kanske behövs intern utbildning på arbetsplatser?
Kulturebs makt, att främja för teckenspråkets roll i en teckenspråkig individs liv. Det ska helst ske i tidig ålder, att barn får ta del av kultur på teckenspråk. Det är ett långsiktigt arbete för att skapa incitament för utveckling i tidig ålder. Fler kulturevents behövs!
Vikten av samarbeten betonas, det är viktigt att man har forsatt samarbete med olika aktörer. Det diskuteras huruvida bandet med målgruppen ska stärkas. Det behövs finnas events som informerar vad som finns, olika kultur/kulturevangemang (Open Sign, teaterhögskolan, etc.)
Då Örebro utropat sig till Europas teckenspråkiga huvudstad… Upp till bevis!
Tycker du att det är tillgängligt i dagens samhälle? Det tycker du nog inte, inte vi på SDU heller. Så vi i samarbete med SDUR och SDF kommer att vara med på marschen för tillgänglighet, ett marsch som brukar gå i Stockholm och olika platser i Sverige varje år. I år vill vi på SDU att NI kommer till marschen i Stockholm. Vi vill att vi ska vara MÅNGA som går i marschen så att vi syns och visar att tillgänglighet för oss är jätteviktigt så att vi kommer med i samhället! Marschen i år blir av den 29:e maj kl 13-16 från Humlegården till Sergelstorg! Tänk hur många människor kommer då att se oss! Det är ett toppentillfälle att gå och visa att vi finns!
Så vi hoppas verkligen att ni kommer och visar ert stöd och vad tillgänglighet för oss är för något!
Vi har också bokat DUKiS den 27:e maj kl 17-21 så att vi kan samlas innan och måla plakat och diskutera vad som ska föras fram under marschen! :)
