Hoppas att sommaren har varit toppen för er alla. Nu vill jag komma igång med en rivstart och vill dela av mig lite, imorse när jag satt och läste NA så såg jag artikeln
Läs artikeln och ögna sen genom ett uttag från FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning; artikel 9 som handlar om tillgänglighetsfrågan och fundera över de röda markeringarna ” 1. För att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att leva oberoende och att fullt ut delta på alla livets områden, ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärderför att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång på lika villkor somandratill den fysiska miljön, till transporter,till information och kommunikation, innefattande informations- och kommunikationsteknik(IT) och -system samt till andra anläggningar och tjänster som är tillgängliga för eller erbjuds allmänheten både i städerna och på landsbygden. Dessa åtgärder, som ska innefatta identifiering och undanröjande av hinder och barriärer mot tillgänglighet, ska bl.a. gälla
e) erbjuda former av assistans och annan personlig service, däribland ledsagare, lektörer ochyrkesverksamma teckenspråkstolkar,”
När DO säger ” Det är inte diskriminering i lagens mening” så menar DO att otillgänglighet är lagligt trots vad som står i FN:s konvention? Linus Kyrklund, jurist på DO som har utrett frågan säger att Tolkcentralerna har rätt att prioritera mellan beställningar när det råder tolkbrist, det är inte diskriminering i lagens mening. Anmälningarna riktar sig främst mot landstingens tolkcentraler. När DO säger att det inte är tolkcentralernas ansvar att erbjuda teckenspråkstolkanvändarna fullständig tolkning så att vi kan vara med på precis vad vi vill även på de uppdrag som tolkcentralerna prioriterar lågt. Vad jag vill komma fram till är att utebliven tolkning är otillgängligt och ska vara olagligt, och med min tolkning av FN:s konvention så ska det vara olagligt att inte erbjuda tillgänglighet i alla former. Så utebliven tolkning är en diskriminering och det skrämmer mig att DO inte går vidare med dessa hundratals anmälningarna mot tolkcentralerna.
Lördags gick tillgänglighetsmarschen 2010 av! Vi var på plats och det blev en jättelång marschtåg med alla möjliga funktionshinder och vi döva fick gå längst fram pga vi ska kunna se tsp-tolkarna så många lade märke till oss! Sen i Sergelstorg höll bland annat Birgitta Olsson (FP) och Lars Ohly (V) tal om tillgängligheten, de var överens om att de inte har gjort tillräckligt för att uppfylla våra krav, att de tycker att vi inte ska behöva marschera för tillgängligheten och att det ska vara självklart för samhället att uppfylla våra krav!
Vi var ca 40-50 döva på marschen! Solen sken och folket vid gatorna stannade och kollade på oss. Hoppas att våra budskap kom fram hos dom.
Yeees :)
Det tog ca 45 min att gå marschen mitt i Stockholms stadskärna
SDU:s representanter vid marschen jenny & Julia :)
Vi hoppas pi att vi blir fler döva ungdomar nästa år! Och att vi marscherar tillsammans i flera olika städer också.
Johanna Treffenberg inleder mötet, och berättar om vad det är för projekt UTT och TSPKS håller med. Det är fullt i salen, alla verkar förväntansfulla. Cirka trettio gäster har ankommit, och sitter bänkade i aulan.
Anna Öjebrandt inleder med att berätta hur viktigt projektet är för henne personligen, samt för TSPKS. Som f.d. lärare på skolan är det som att återkomma hem. TSPKS’s presentation inleds. Alla sitter och lyssnar, och några reagerar på att det exempelvis finns lika många teckenspråkiga döva och hörselskadade i Stockholm och Örebro, men att det finns fler tolkar i Stockholm. TSPKS’s presentation verkar intressera alla, och gästerna suger in det Anna berättar.
Inom kort avslutar Anna presentationen om TSPKS och alla gäster i aulan verkar vara nöjda, så Anna bjuder nu upp Mia Modig från Unga Tyst Teater upp på scenen för att inleda hennes presentation om Unga Tyst Teater. Mia tackar Anna och inleder presentationen genom att berätta lite om UTT’s bakgrund och berättar om bristen av teckenspråkig kulturupplevelser för döva och hörselskadade barn och ungdomar. Som det ser ut idag måste man välja mellan vilka teckenspråkiga målgrupper, exempelvis barn, skolungdomar och vuxna. Det syns att gästerna reagerar på detta. Det är alltså för tunt idag som UTT hoppas kunna ändra på i framtiden. Teckenspråkets roll i den döva individens liv betonas, att det är alltför vanligt att projekt som involverar kulturupplevelser på teckenspråk läggs ner inom kort. (Se gärna tidigare rapporter från föregående möten)
Sen delades gästerna i tre grupper och diskuterade förhållningssgätt, dvs att man måste vara beredda att ge ifrån oss en del av makten för att skapa samarbeten och möjligheten för döva att utveckla sin kultur, vilket kostar pengar. Det diskuteras interkommunalersättningar. Tyvärr så brukar beslutfattare inte ha någon kunskap/erfarenhet av teckenspråkiga grupper så de brukar glömmas bort.
Teckenspråk på arbetsplats diskuteras också, att det är viktigt att tänka på kommunikationen på arbetsplats. Det kanske behövs intern utbildning på arbetsplatser?
Kulturebs makt, att främja för teckenspråkets roll i en teckenspråkig individs liv. Det ska helst ske i tidig ålder, att barn får ta del av kultur på teckenspråk. Det är ett långsiktigt arbete för att skapa incitament för utveckling i tidig ålder. Fler kulturevents behövs!
Vikten av samarbeten betonas, det är viktigt att man har forsatt samarbete med olika aktörer. Det diskuteras huruvida bandet med målgruppen ska stärkas. Det behövs finnas events som informerar vad som finns, olika kultur/kulturevangemang (Open Sign, teaterhögskolan, etc.)
Då Örebro utropat sig till Europas teckenspråkiga huvudstad… Upp till bevis!
Runt bordet: Elisabet Jonsson, Kultursamordnare Härnösands kommun, Sven-Erik Lundberg, rektor Kristinaskolan (SPSM), Maggie Wikman, fritid- och boendeansvarig på Kristinaskolan, Lena Nordin, ABF , Maria Sundholm, SDR samt Anna o Johanna från TSPKS och Mia från Tyst Teater.
På samma sätt som Vänersborg och Göteborg inleddes eftermiddagen med att först Anna och sedan Mia presenterade de båda arvsfondsprojekten. Anna blir stoppad två gånger – dels av ABF’s representant Lena Nordin som reagerar mycket positivt på språkperspektivet, dels av Margareta Ragnarsdotter från Kristinaskolan som vill påpeka att det finns ett gott samarbete mellan Kommunala Kulturskolan i Härnösand och Kristinaskolan. Mia trycker på möjligheternas framtid och avslutar med att inbjuda till den stora finalfesten den 2 dec i Hallunda.
Vi bryter för en paus och över kaffe och småkakor berättar Maggie att de just nu har 3 elever på Kommunala Kulturskolans Bild & Form-kurs. Från början tog skolan ut avgift från närliggande kommuner för att lösa frågan om interkommunal ersättning men idag är det ingenting som det talas om längre – Kristinaskolans barn räknas som kommunens. Samarbete runt fritidsfrågor har skett mellan Kristinaskolan och olika studieförbund, bl a ABF som finns med på mötet. Bl a berättas om Garagekvällar i samarbete med NBV och att ABF bedrivit verksamhet för barn med teckenspråksbehov.
Dövas förening finns inte på plats, tyvärr – de flesta engagerade är äldre, det skulle behövas en generationsväxling inom föreningen berättar Lena Nordin (ABF). Skolan berättar om de fritidsmöjligheter som finns, fritidsgården Trädgår’n (Svenska Kyrkan, en kväll i veckan) samt Kåken (kommunen) där det förut funnits en döv fritidsledare som nu istället arbetar på Kristinaskolan. Kommunen bör anställa en fullt teckenspråkig på Kåken, enas vi om.
Då vi pratar om elevernas möjlighet till fritid kommer vi in på Skolmästerskapen, det stora evenemang som har en lång och god tradition inom dövskolorna. Eleverna har i dagarna visat ett stort engagemang för att traditionen ska fortleva, bl a har en ”stöd/protest-film” levererats till samtliga rektorer… Vi är helt eniga om att det är en tradition att värna, även om den kanhända behöver breddas med en ”prova-på-dag” inom kultur eller andra idrottsgrenar. Att skapa möjlighet för teckenspråkiga barn o unga att mötas i större forum är viktigt! Språket, kulturen och sociala färdigheter utvecklas, och de äldre eleverna ”lär” de yngre. Vi pratar om hur viktig SKIF (Idrottsföreningen på Kristinaskolan) är för eleverna och att det är en förutsättning för att söka pengar osv att bilda en förening utanför skolan.
Sven-Erik och Maggie berättar om vad som är på gång inom Kristinaskolan – Skapande skola ger möjlighet till samarbete med lokala konstnärer.
Elevrådet är aktivt inblandat i projektet och man arbetar mycket ur elevperspektiv. Alla elever i grundskolans klass 5 i Härnösand inbjuds i maj till en temadag kring ljud/hörsel. Klass 10 kommer att informera, det blir teater och upplevelser. Skolpolitiker och beslutsfattare inbjuds att vara med på Öppet Hus den 25 maj. Vi blir alla otroligt sugna på att få vara med - antligen är det lättast för Lena och Elisabet som bor på orten! Maggie påpekar att det finns tydligt nedtecknat i skolans uppdrag att informera om skolans verksamhet.
Elisabeth, kultursekreterare i Härnösand funderar kring tillgängligheten på de evenemang som ordnas i Härnösand. Hon nämner bl a Barnkulturveckan, Poesikvällar, Konsthallens visningar. Vi berättar om symbolen med händer som man lätt kan hämta hem från SDR’s hemsida för att tala om /märka ut i program/affischer att någonting teckentolkas.
Vi kommer in på arrangörskap av teckenspråkiga teaterföreställningar. Det fungerar bra i H-sand men Mia upplever att de tre vanliga arrangörerna verkar ha mycket lite kontakt sinsemellan – folkhögskolan, Kristinaskolan och Dövas Förening. Mia informerar om en kommande företällning: ”Sagor för de minsta” och Elisabeth ser direkt möjligheten att arrangera den i samarbete mellan Kristinaskolan och Biblioteket. Avsikten är att föreställningen ska ges på ”allmän plats”.
Maggie menar att de kan bli bättre på att marknadsföra det som händer inom kulturområdet på teckenspråk.
Avsikter att förverkliga:
• Samarbete runt fritiden: ABF – Kristinaskolan – Härnösands Folkhögskolas tolkelever
• Arrangörsfrågor – kommunen
• Mötesplats likt tankesmedjan WeSign som finns i Örebro – att se till att den tysta och den hörande världen möter varandra och samtalar om kultur – tillgänglighet – teckenspråk
Namn som nämndes: Lars Johansson, Birgitta och Olle
• ”Sagor för de minsta” – föreställning i höst på Biblioteket. Bjud särskilt in förskolebarn. (Junibacken förstås)
Arrangörer: Kristinaskolan och Kommunen i samarbete.
Vi tackar varandra för ett mycket givande möte och hoppas att ses snart igen!
Idag är SDU på plats i Göteborg med Unga Tyst Teater och Örebro Teckenspråkiga Kulturskola i eftermiddag! Kannebäcksskolan är andra anhalt i Unga Tyst Teater/Örebro Teckenspråkiga Kulturskola’s dialogseminariumturné. SDU rapporterar.
Kannebäcksskolans rektor, Erik Ivarsson, inleder mötet med att berätta om skolans kulturarbete, som innefattar videoproduktioner med elever som skådespelare och diverse pjäser. Det för att stärka elevernas självkänsla och främja elevernas initativ till att skapa och påverka.
Anna Öjebrandt inleder TSPKS’ presentation nu. Efter Anna’s presentation är det Mia Modig från Unga Tyst Teater’s tur att kliva upp och presentera UTT’s projekt. (Se gärna inlägget från VBG, den 14 april, för att bilda dig en uppfattning om vad som avhandlas i presentationerna)
Efter en kort rast, inleder vi en fri diskussion. Erik Ivarsson berättar om att Göteborg kommun brukar vara lätta att jobba med, som när de medverkade på ett skolmästerskap med andra skolor i kommunen. Då lånade kommunen ut Nya Ullevi-stadion för fotbollsmatcherna. Det måste ha varit en upplevelse för ungdomarna i Göteborg! GTU och Mimmi Andersson (Göteborgs Teckenspråkiga Ungdomsklubb) erbjuder att samarbeta med Kannebäcksskolan med eventuella framtida aktivheter.
Mia Modig föreslår att vi alla här på mötet kan diskutera vad vi kan göra för att förbättra åtkomsten till teckenspråkig kultur här i Göteborg. Mimmi föreslår att GTU kan ställa upp med workshops i olika kultursammanhang i samarbete med Kannebäcksskolan efter skoltid.
Anne Öjebrandt tar upp att det saknas en riktig kulturskola i skolan, och att det förmodligen finns behov för det. Det är svårt att arrangera kulturella aktivheter efter skoltid då lejonparten av alla elever bor i olika stadsdelar i exempelvis Göteborg. Mimmi Andersson lägger till att det vore bra med kulturpedagogik på skoltid, då ungdomar får smaka på det. Eventuellt utvecklas eget intresse utifrån det, och det kan främja teckenspråkig kultur i framtiden. Finansieringmöjligheter på kommunal nivå diskuteras.
Erik Ivarsson föreslår att skapa ett sorts museum som ett kulturprojekt, och Mia Modig tillägger med att Tyst Teater haft ett projekt för tre år sedan där de ordnade guidingar på teckenspråk och teaterpjäsar på Nationalmuseet. De gjorde pjäsar utifrån motiven på exempelvis tavlor och på det sättet integreterades besökarna med konsten på ett interaktivt sätt. Det uppskattades verkligen av besökarna.
Från Kannebäcksskolan håll har man upplevt att elever som deltagit i OpenSign växt något enormt, och att det verkligen är viktigt att teckenspråkiga individer får utrycka och skapa konst på teckenspråk, på deras villkor! Att föra dialog med barn och ungdomar om vad de vill göra är också av vikt, då det händer att man gör det på “vuxnas” vis. Skapandeprocessen får inte rubbas. En sorts inspirationsdag hos Göteborgs kulturcenter i höst föreslås, med UTT och TSPKS som medarrangörer.
Moderatorn Johanna Treffenberg signalerar att tiden börjar rinna ut, och tackar att alla fått komma hit på mötet! Alla viftar med händerna för att markera mötets slut!
SDU är på plats i Vänersborg med Unga Tyst Teater och Örebro Teckenspråkiga Kulturskola idag! Vänersborg är första anhalt i Unga Tyst Teater/Örebro Teckenspråkiga Kulturskola’s dialogseminariumturné, där vi ska tala om vikten av teckenspråkig kultur. Jag, Robert, kommer att blogga och twittra under tiden i eftermiddag.
Mötet har börjat.
Jag presenterar mig och SDU, och berättar också om SDUs intressepolitiska arbete och lägerverksamheter. Förhoppligtvis har jag fått representanterna från elevrådet intresserade!
Örebro Teckenspråkiga Kulturskola, med Anna Öjebrandt, genomför en presentation om deras projekt, med mål att teckenspråkiga individer ska också kunna få ta del av sin kultur på sitt språk; det vill säga tillgängliggöra kulturyttringar på svenskt teckenspråk. De anser att alla ska ha rätt till sitt språk. Mycket givande och intressant.
Mia Modig, från Unga Tyst Teater, påbörjar sin presentation om UTT och dess verksamhet. UTT verkar för att stärka självkänslan, utveckla empati, väcka kreativitet och identitet. Det i hopp att så ett frö som resulterar i flera individer som engagerar sig i teckenspråkiga kulturproduktioner, och därmed fler produktioner i sikt. Det har varit tunnt med teckenspråkiga produktioner för unga; cirka 2 föreställningar från Riksteatern/10 år i snitt. En plattform för kulturintresserade och teckenspråkiga ungdomar är vad som behövs!
Efter presentationerna sitter alla deltagare, från Vänerskolan, ABF, UTT, TSPKS, representanter från elevrådet, och SDU, och diskuterar. Vi formulerar ett sorts “drömkontrakt” med punkter vi skulle vilja se mer av. Av det kontraktet kommer UTT/TSPKS se vilka de kan förverkliga. En av dessa punkter är att det ska finnas samma utbud av kultur för teckenspråkiga, som det finns för hörande, det om något borde vara en självklarhet. Det diskuteras också om vikten att främja ideelt intresse att skapa teckenspråkiga produktioner, då det minskats markant sen i början av nittiotalet.
Det finns intresse från alla håll, och man diskuterar om att arbeta närmare varandra i syfte att främja ett större teckenspråkig kulturintresse åt de som eftersöker det.
Vi hinner också diskutera SPSM’s planer att lägga ner skolmästerskapen, vilket SDU och enskilda individer här på mötet beklagar då det tidigare fungerat som en naturlig kulturell möteplats för teckenspråkiga, då man får chansen att träffa andra teckenspråkiga från många håll i Sverige. Från SDU’s håll, känns det som att man bagatelliserar den anda teckenspråkiga ungdomar upplever på skolmästerskapen.
Mötet närmar sig sitt slut och alla deltagare verkar vara nöjda över att ha fått ta del av UTT’s och TSPKS’s presentationer, och efterdiskussionerna har också varit mycket givande. Nu viftar alla med händerna för att markera mötets slut.
Vad brukar ni göra på FN dagen varje år? Generellt så klipper eleverna på skolorna fredsduvor och målar dit FN flaggor. Eller så får du veta vilka rättigheter du har? Vilka konventioner det finns? Jag hoppas på det senare alternativet men tyvärr så är det svenska folkets kunskaper om området mänskliga rättigheter oroväckande dåligt, vi sätter ihop mänskliga rättigheter med världssvälten, till något som händer i utvecklingsländerna, man ska inte utsättas för tortyr och så vidare. Men vi glömmer bort att arbetet med mänskliga rättigheter är något som ska bedrivas på hemmaplan här i Sverige också. Trots att vi ”har det bra…” så ska vi arbeta för våra mänskliga rättigheter och speciellt vi döva kommer att behöva arbeta hårt med den nya konventionen för människor med funktionsnedsättning.
Så det var passande att idag var jag och Johanna från SDU styrelsen på en kurs hela dagen om mänskliga rättigheter (MR) på SDR kontoret. Elisabeth Abiri från Institutet för Studier av Mänskliga Rättigheter (ISHR) kom och föreläste om betydelsen av MR här i Sverige. Om hur vi kan arbeta med de olika FN konventioner som finns och hur juridiskt bindande konventionerna är. Hur vi kan se över våra organisationers MR profil och hur vi jobbar med MR under vår verksamhet. Också hur vi ska kunna använda konventionerna under våra politiska påverkansarbeten. Det blev en väldigt intressant dag!
Är ni nyfikna på era mänskliga rättigheter? Om hur FN konventionen för människor med funktionsnedsättning kan påverka vårt arbete med att förbättra vår livssituation? Så kan jag varmt tipsa om våra Unga informatörer kurser (mer info om kursen kan fås tidigare på bloggen) där kommer vi bland annat att diskutera MR frågorna och e.v bilda en arbetsgrupp utifrån kursen med fokus på våra rättigheter. Anmäl er om ni är intresserade, kan garantera att kurserna kommer att bli väldigt lärorika och roliga! :)
