Intressepolitiskt program 2007-2010

Här framför dig har du SDU:s intressepolitiska program som bygger på vår vision om den optimala framtiden för döva och hörselskadade barn och ungdomar*. Vad är då en vision? Det är en föreställning om den perfekta framtiden då alla målen är uppfyllda. Vi har kommit en bit på väg, men än har vi på SDU mycket kvar att göra för döva och hörselskadade barn och ungdomar i samhället. Det är viljan att uppfylla vår vision som många gånger blir den nödvändiga drivkraften i vårt arbete. Vi har en vision om ett samhälle där barn och ungdomar vars dövhet eller hörselskada inte utgör något hinder för att deltaga i samhället.

I framtiden vill vi kunna säga att:

* Med döva och hörselskadade barn och ungdomar avses de med begränsad eller ingen hörsel alls. Barn och ungdomar med Cochlea Implantat (CI) är inkluderade i kategorin döva och hörselskadade.

Teckenspråk
Alla döva och hörselskadade barn och ungdomar har tillgång till teckenspråk i samhället för deras språkliga, sociala och kulturella utveckling.

Tillgänglighet
Alla döva och hörselskadade barn och ungdomar har tillgång till samhället och dess information på teckenspråk eller i annan visuell form.

Utbildning
Alla döva och hörselskadade barn och ungdomar har tillgång till utbildning på teckenspråk, på alla nivåer.

Kultur och fritid
Alla döva och hörselskadade barn och ungdomar har tillgång till kultur- och fritidsverksamheter i samhället.

Sociala frågor
Alla döva och hörselskadade barn och ungdomar har tillgång till socialt stöd och service i samhället på teckenspråk.

Ungdomsorganisationer
Alla döva och hörselskadade barn och ungdomar har tillgång till teckenspråkig verksamhet och påverkan genom ungdomsorganisationer på såväl lokal och regional som nationell nivå.

Internationellt
Alla döva och hörselskadade barn och ungdomar i världen har tillgång till teckenspråk i deras hemländer, samt organisationer som arbetar för deras intressen.

Vi har en lång väg kvar tills vi når visionen. I detta program kan du läsa vilka områden som måste förbättras. Dessa områden formuleras i programmet som rättigheter för att visa vad som krävs för att uppnå visionen. Påverkansarbete och information är viktiga redskap på vägen dit och lika viktigt är samverkan med andra intresseorganisationer, myndigheter och politiker!


Teckenspråk                     

Alla döva och hörselskadade barn och ungdomar har rätt till teckenspråk i samhället för deras språkliga, sociala och kulturella utveckling.

Teckenspråket är grunden till dövas gemenskap, självkänsla och kulturella identitet. En teckenspråkig miljö är därför en nödvändighet för döva barn och ungdomar, där de genom teckenspråket får möjlighet till en normal begrepps- och språkutveckling. Genom kommunikation med andra teckenspråkiga, både barn och vuxna, kan döva barn och ungdomar utvecklas känslomässigt, socialt och kulturellt. För hörselskadade barn och ungdomar med svenska som första språk har teckenspråket stor betydelse eftersom deras hörselnedsättning inte kan ersättas med hörseltekniska hjälpmedel i alla sammanhang. Såväl döva som hörselskadade barn och ungdomar ska ges rätten till teckenspråk i tidig ålder och under skoltiden. Det ger dem möjligheten att välja det språk och kommunikationssätt som passar dem bäst i olika situationer och sammanhang genom livet. Tvåspråkighet är med andra ord nyckelordet för dessa barn och ungdomar.

• Döva och hörselskadade barn och ungdomar behöver teckenspråk i sina vardagliga liv. Att det svenska teckenspråket inte har fått en rättslig ställning försvagar dessa barn och ungdomars trygga tillgång till sitt eget språk. För att döva och hörselskadade barn och ungdomar ska få laga rätt till sitt språk ska teckenspråket lagstiftas som språk.
  
  
• Döva och hörselskadade barn och ungdomars tillgång till teckenspråk skiljer sig beroende på vilken skolform som valts. Oavsett vilken grad av hörselskada, Cochlea Implantat eller dövhet behöver de både teckenspråk och svenska för att kunna växla språk beroende på situationen. För att döva och hörselskadade barn ska få trygg och fullständig kommunikation ska de ges utbildning i båda språken oavsett skolform.

 Tillgänglighet

Alla döva och hörselskadade barn och ungdomar har rätt att delta i samhället och att få dess information på teckenspråk eller i annan visuell form.

Tillgänglighet för döva och hörselskadade kan ses utifrån tre olika perspektiv. Kommunikativ tillgänglighet innebär att döva och hörselskadade har rätt till hjälpmedel för kommunikation i form av teckenspråkstolkar och hörseltekniska hjälpmedel. Informativ tillgänglighet handlar om att få information anpassad efter sina egna förutsättningar till text, bild eller teckenspråk. Psykosocial tillgänglighet innebär att fördomar och negativt bemötande från omgivningen försämrar tillgängligheten för döva och hörselskadade. Därför är det viktigt att öka kunskapen om döva och hörselskadade hos exempelvis myndigheter, politiker och inom sjukvården. Genom att satsa på optimal tillgänglighet kan döva och hörselskadade delta i samhället och få information på sina villkor.

• Döva och hörselskadade barn och ungdomar har inte alltid samma rätt till teckenspråkstolk inom olika landsting. Landstingens tolkservice skiljer sig åt vad gäller tillgång och kvalitet på tolkar. För att döva och hörselskadade barn och ungdomar ska få samma tolkservice oavsett geografiskt läge ska tolkservicen finansieras och förvaltas på central nivå.
  
  
• Döva och hörselskadade barn och ungdomar får inte alltid teckenspråkstolkar i alla sammanhang. Resurserna räcker inte för att uppfylla efterfrågan på tolkservice och tolkuppdragen måste därför prioriteras olika. Det innebär att dessa barn och ungdomar ofta riskerar att uteslutas från olika aktiviteter. För att döva och hörselskadade barn och ungdomar ska få tolkar i alla sammanhang måste resurserna ökas och tolkuppdragen prioriteras lika.
  
  

• Döva och hörselskadade barn behöver teckenspråkstolkar som kan tolka mellan teckenspråk och svenskt tal på ett professionellt sätt.  För att döva och hörselskadade barn och ungdomar ska få professionell tolkning ska teckenspråkstolkarna vara auktoriserade.
  
  
• Döva och hörselskadade barn och ungdomar har ofta ett annat sätt att uttrycka sig på teckenspråk jämfört med vuxna. För att döva och hörselskadade barn och ungdomar ska få uttrycka sig på deras sätt ska teckenspråkstolkarna i sin utbildning lära sig hur de ska kommunicera med barn på teckenspråk.
  
  

• Döva och hörselskadade barn och ungdomar skall ha rätt till tekniska hjälpmedel som anpassas till skolan, arbetsplatsen och hemmet för bästa möjliga tillgänglighet. För att döva och hörselskadade barn och ungdomar ska få maximal tillgänglighet både i skolan, hemmet och på arbetsplatsen ska de garanteras tekniska hjälpmedel.
  
  

• Döva och hörselskadade barn och ungdomar missar ofta ljudsignaler och röstbaserad information t.ex. via högtalare ute i samhället. Det gäller bland annat kollektivtrafiken, larmsystemen och port- och hisstelefon. För att döva och hörselskadade barn och ungdomar ska uppmärksamma all information och alla ljudsignaler ute i samhället ska dessa ges i skriftlig eller annan visuell form.

Utbildning

Alla döva och hörselskadade barn och ungdomar har rätt till utbildning på teckenspråk, på alla nivåer.

Alla döva och hörselskadade barn och ungdomar ska få rätt att välja den skolform de vill ha och välja den kommunikation de behöver. Det förutsätter en teckenspråkig skolmiljö där barnen och ungdomarna själva kan få avgöra om de vill använda teckenspråk eller talad svenska med stöd av tekniska hjälpmedel i undervisningen. Det är därför viktigt att alla skolformer står rustade för de olika behov och förutsättningar döva och hörselskadade elever har. Tvåspråkighet ger barnen och ungdomarna den trygghet de behöver för sin kommunikation.

• Döva och hörselskadade barn och ungdomar som går i Specialskolemyndighetens regionala specialskolor ska få samma kvalitet på undervisningen. För att eleverna ska få det måste Specialskolemyndigheten se till att alla skolor inom Specialskolemyndigheten håller samma kvalitet och vara likvärdig den kommunala grundskolan.
  
  
• Döva och hörselskadade barn och ungdomar i specialskolan får inte lika många timmar i teoretiska ämnen med fokus på språk som i grundskolan. Det är viktigt att ge eleverna en chans att klara av utbildningens kunskapskrav i speciellt svenska och engelska. Det är viktigt för att nå framgångar i andra ämnen. För att döva och hörselskadade elever ska klara av samma krav som hörande elever måste specialskolan ha fler timmar i teoretiska ämnen och mindre i praktiska ämnen.
  
  

• Döva och hörselskadade elever ska inte behöva gå integrerat i en hörande skola. Det blir sällan integration utan snarare utanförskap för dessa elever. Att eventuellt gå integrerat med stöd av assistent innebär dessutom att barnet får hjälp genom skolgången istället för att utvecklas som en självständig individ. För att döva och hörselskadade barn och ungdomar ska få full delaktighet i skolan ska de erbjudas en teckenspråkig skolmiljö där de kan få välja det språk och kommunikationssätt som passar dem bäst.
  
  

• Döva och hörselskadade ungdomar som går på Riksgymnasiet för döva eller Riksgymnasiet för hörselskadade (RGD/RGH) ska få en likvärdig gymnasieutbildning. För att eleverna ska kunna få det måste RGD/RGH se till att alla skolor inom RGD/RGH håller samma kvalitet och vara likvärdig gymnasieutbildningen för hörande.
  
  

• Döva och hörselskadade barn och ungdomar som är elever inom Specialskolemyndigheten eller RGD ska ha möjlighet till en fullvärdig teckenspråkskommunikation. För att eleverna ska få en fullständig teckenspråkskommunikation måste Specialskolemyndigheten och RGD se till att all personal som arbetar tillsammans med elever har fullgod teckenspråkskompetens.
  
  
• Döva och hörselskadade ungdomar har rätt att få teckenspråkstolkar till alla former av vuxenutbildning, oavsett om den är allmän eller privat. För att döva och hörselskadade ungdomar ska garanteras teckenspråkstolkar vid vuxenstudier, högskola/universitet och i privata vuxenutbildningar bör det finansieras av staten och inte bero på utbildningsanordnarens ekonomiska möjligheter.

 Kultur och Fritid

Alla döva och hörselskadade barn och ungdomar har rätt till kultur- och fritidsverksamheter i samhället.

Det är en mänsklig rättighet att kommunicera på sitt eget språk, men idag har teckenspråkiga döva och hörselskadade barn och ungdomar små möjligheter att utnyttja den rätten när det gäller medieutbud, kultur och fritid. Överallt finns det kultur- och fritidsaktiviteter som bygger på ljud och tal och det utestänger barn och ungdomar med hörselnedsättning. Tillgänglighet till kultur och fritid kräver att de som ordnar verksamheter gör sin verksamhet tillgänglig så att döva och hörselskadade barn och ungdomar kan ta del av den. I annat fall ska teckenspråkstolkar eller tekniska hjälpmedel erbjudas utan undantag.

Dövkultur är ”en uppsättning inlärda beteenden och uppfattningar baserade på sina delade eller gemensamma erfarenheter som skapar dövas värderingar och normer (1). Liksom i andra kulturer har dövkulturen sitt eget sätt att uttrycka sig genom teater, konst, film med mera. Det är viktigt att döva och hörselskadade barn och ungdomar får tillgång till både dövkulturen och andra kulturer i samhället för deras kulturella utveckling.

((1) -Definition på döv kultur av Kannapell 1999.)

• Döva och hörselskadade barn och ungdomar går ofta miste om det stora utbud av teaterföreställningar som ges på svenskt tal. För att döva och hörselskadade barn och ungdomar ska kunna ta del av teaterutbudet ska textdisplayer och skuggtolkning erbjudas.
  
  
• Döva och hörselskadade barn och ungdomar kan inte ta del av svenska tv-program och filmer om de inte är textade. Det gäller inte bara tv utan också bio och webb-tv. För att döva och hörselskadade barn och ungdomar ska kunna se samtliga svenska tv-program och filmer ska svensk textning alltid vara tillgänglig.
  
  

• Döva och hörselskadade barn och ungdomar behöver mer teckenspråkig kultur i form av teater och tv-program på teckenspråk. Kultur kan inte alltid tolkas eller återges i skriftlig form utan att förlora nyanserna. För att döva och hörselskadade barn och ungdomar som har teckenspråk som första språk ska kunna ta del av kulturen krävs det att teckenspråkiga kulturverksamheter ökas.
  
  
• Döva och hörselskadade barn och ungdomar erbjuds väldigt få böcker på teckenspråk. Det gäller särskilt barn- och ungdomsböcker som är viktiga för att stimulera barns och ungdomars språkutveckling och läslust. För att döva och hörselskadade barn och ungdomar ska få ta del av böckernas värld ska fler böcker översättas till teckenspråk.
  
  
• Döva och hörselskadade barn och ungdomar ska kunna engagera sig i föreningsliv både inom och utanför dövrörelsen. För att döva och hörselskadade barn som är medlemmar eller förtroendevalda ska kunna delta på föreningens aktiviteter och möten ska teckenspråkstolkar och tekniska hjälpmedel erbjudas.
  
  
• Döva och hörselskadade barn och ungdomar behöver en fritidsgård där de kan umgås med varandra på teckenspråk. För att döva och hörselskadade barn och ungdomar ska få möjlighet till en teckenspråkig fritidsgård ska kommunen eller annan ansvarig erbjuda detta.
  
  
• Döva och hörselskadade barn och ungdomar har rätt att få ta del av dövkulturen och dess olika konstformer. För att döva och hörselskadade barn och ungdomar ska få ta del av sin egen kultur ska samhället stödja verksamheten ekonomiskt.

 Sociala frågor

Alla döva och hörselskadade barn och ungdomar har rätt till socialt stöd och service i samhället på teckenspråk.

Döva och hörselskadade barn och ungdomar är en utsatt grupp i samhället om man ser till bristen på kommunikation inom familjen och ute i samhället. De har svårare att etablera sig på arbetsmarknaden och att ta del av samhällets aktiviteter. Det innebär att flertalet upplever utanförskap i samhället med psykisk ohälsa som följd. Det är viktigt att samhället kan erbjuda stöd och service som anpassas till döva och hörselskadade barns behov av teckenspråk, men också att familj och släkt till dessa barn får möjlighet att lära sig teckenspråk för fullständig kommunikation.

• Döva och hörselskadade barn och ungdomar saknar ibland en fullständig teckenspråkskommunikation med sin hörande familj och släkt. Statlig teckenspråksutbildning för föräldrar (TUFF) är idag högst 240 timmar och det är alldeles för lite. För att döva och hörselskadade barn och ungdomar ska kunna vara delaktiga i sin familj/släkt med fullständig teckenspråkskommunikation måste antalet utbildningstimmar vara obegränsat och även inkludera syskon och släktingar i utbildningen.
  
  
• Döva och hörselskadade ungdomar som är arbetslösa får inte alltid tillgång till arbetsmarknadspolitiska åtgärder som är anpassade till deras behov och förutsättningar. För att döva och hörselskadade ungdomar ska få anpassade åtgärder behövs samordnade insatser från Arbetsmarknadsstyrelsen och Arbetsförmedlingen tillsammans med den enskildes behov och önskemål.
  
  
• Döva och hörselskadade barn och ungdomar med psykisk ohälsa eller sjukdom får inte alltid professionell hjälp på teckenspråk. För att döva och hörselskadade barn och ungdomar ska få professionell hjälp på teckenspråk krävs det att det finns teckenspråkskunnig personal inom barn- och ungdomspsykiatrisk verksamhet och behandlingshem av olika slag.
  
  
• Döva och hörselskadade barn och ungdomar ska vid alla slags kontakter med sjukvården få fullständig kommunikation via teckenspråkstolkar. För att döva och hörselskadade barn och ungdomar ska kunna ha en fullständig kommunikation med sjukvårdspersonal ska de utan undantag ha rätt till teckenspråkstolkar.

 Ungdomsorganisationer

Alla döva och hörselskadade barn och ungdomar har rätt till teckenspråkig verksamhet och påverkan genom ungdomsorganisationer på såväl lokal och regional som nationell nivå.

För att skapa bättre villkor för döva och hörselskadade barn och ungdomar i Sverige är det nödvändigt att engagera sig på såväl lokal och regional som nationell nivå. De lokala och regionala ungdomsorganisationerna ger sina medlemmar möjlighet till socialt umgänge och aktivera sig där de bor. De lokala och regionala ungdomsorganisationernas uppgift är bland annat att bevaka lokala och regionala barn- och ungdomsfrågor och tillgodogöra döva och hörselskadade barn och ungdomars fritidsbehov.

• Döva och hörselskadade barn och ungdomar ska ha rätt till teckenspråkstolkar eller tekniska hjälpmedel vid behov som förtroendevalda för att kunna genomföra sina förtroendeuppdrag vid externa kontakter som t ex lokala myndigheter, skolor, organisationer och företag. För att döva och hörselskadade barn och ungdomar ska få dessa resurser krävs en fullständig tillgång till teckenspråkstolkar och tekniska hjälpmedel vid förtroendeuppdrag.
  
  

• Döva och hörselskadade barn och ungdomar som har slutit sig samman i en lokal eller regional ungdomsorganisation bör få stöd från deras kommun och landsting för organisationens verksamhet, t ex medlemsaktiviteter, intressepolitisk påverkansarbete och informationsarbete utåt om döva och hörselskadade barn och ungdomars behov inom kommunen/landstinget. För att den lokala eller regionala ungdomsorganisationen ska kunna erbjuda den verksamhet som behövs ska ett organisationsstöd ges för personella resurser och kansli.
  
  

• Döva och hörselskadade barn och ungdomar har precis som alla andra barn och ungdomar både behov och rätt till en meningsfull sysselsättning efter skoltid och den lokala eller regionala ungdomsorganisationen bör få i uppdrag att driva en fritidsgård. För att den lokala eller regionala ungdomsorganisationen ska kunna driva en fritidsgård för döva och hörselskadade barn och ungdomar ska kommunen/landstinget ge anslag för fritidsgårdsverksamhetens kostnader.

 Internationellt

Alla döva och hörselskadade barn och ungdomar i världen har rätt till teckenspråk i sina hemländer samt organisationer som arbetar för deras intressen.

Runt om i världen förtrycks teckenspråket och döva och hörselskadade barn och ungdomars rätt att få utveckla ett fullvärdigt språk i sitt vardagliga liv. Utan teckenspråket kan barnen och ungdomarna exempelvis inte få den utbildning som är så nödvändig för att kunna delta i samhället på lika villkor.

• Döva och hörselskadade barn och ungdomar i många länder saknar självständiga och demokratiska nationella organisationer som driver frågor om deras rättigheter till språk, utbildning, vård och tekniska hjälpmedel. För att barnen och ungdomarna ska få ta del av de grundläggande rättigheterna krävs stöd och hjälp från länder och internationella organisationer som har kommit längre i dessa frågor.
  
  
• Döva och hörselskadade barn och ungdomar i många länder får inte de rättigheter som finns uttryckta i ett flertal konventioner från både FN och Europarådet, som tar upp rätten till språk, utbildning, kultur, vård och hjälpmedel. För att döva och hörselskadade barn och ungdomar ska få sina rättigheter enligt dessa konventioner krävs ett samarbete mellan länder och internationella organisationer som Dövas Nordiska Ungdomsråd (DNUR), European Union of Deaf Youth (EUDY) och World Federation of the Deaf Youth Section (WFDYS).